”You have to accept the small bad things to be able to get the big great things”

Casalls event i tisdags var supermysigt!

Först körde jag BODYCOMBAT 17:00 på Nordic Wellness Östermalm som vanligt och sedan bytte jag om och laddade upp med ny energi i form av lite pasta carbonara. Sedan var det bara att ge sig iväg till Metropolis gym på Birger Jarlsgatan där jag mötte upp mina vänner för workshop & yoga med Cecilia Dunberg.

Dom från Casall hade varit supergulliga och dukat upp med massor av god frukt, nötter och mörk choklad som vi kunde småäta av och dom bjöd även på smoothies.

Jag har redan skrivit mycket om vad eventet handlade om i förra inlägget men som tillägg till det vill jag ta upp en speciell sak som
Cecilia pratade om och som jag tycker är värt att uppmärksamma lite extra. Nämligen ”you have to accept the small bad things to be able to get the big great things” (nu kommer jag inte ihåg ordagrannt hur hon sa det men det viktiga här är budskapet). Det handlar alltså om att acceptera små motgångar och hinder för att kunna ta sig till sitt mål och för att kunna göra saker man drömmer om.

Om jag ska ta ett eget exempel från mitt liv så är det tillexempel när jag bestämde mig för att bli instruktör. Det var något som jag hade tänkt på sedan jag var runt 16 år och gick på mitt första BODYCOMBAT pass och blev totalförälskad direkt. Då tänkte jag att någon gång i framtiden, då ska jag också bli instruktör. Och i flera år låg det där i bakhuvudet och lurade tills jag äntligen fick börja köra BC igen efter en axeloperation och då pratade med en annan instruktör som också skulle gå BC-utbildningen. Han uppmuntrade mig att anmäla mig till samma utbildning och det var som att det var den lilla extra knuffen jag gått och väntat på, för helt plötsligt hade jag anmält mig och det var dags att börja träna för att vara i så bra form som möjligt.

Under hela denna första perioden innan och efter utbildning var det så många olika känslor och tankar som flög runt i kroppen. Känslan att ta steget och uppfylla en dröm är fantastisk men jag tvivlade också på mig själv mycket i början. Var jag i tillräckligt bra form? Skulle jag passa som instruktör? Skulle jag få jobb någonstans? Skulle jag kunna bli bra? Ja, alla möjliga tankar som jag vet att jag delar med flera andra som funderar på att ta steget eller som redan gjort det och nu kommit förbi det där stadiet.

För så är det ju, alla börjar från noll och utefter sina egna förutsättningar får man jobba sig uppåt. Och för att bli bättre måste man få feedback och kunna vara stark nog att ta det på ett bra sätt. Inte låta sig slås ned av det utan se det som ett sätt för att kunna utvecklas och bli ännu bättre. Idag älskar jag feedback och välkomnar alla tips och råd som kan få mig att utvecklas ännu mer. Men första gången man går en utbildning, får se sig själv på film och får feedback på allt man bör förbättra inför en hel grupp så är det klart att det är nervöst! Man jobbar superhårt, gör sitt allra bästa och så ska någon peka ut alla ”fel” man gör. Det är klart att det kan kännas tufft men det är precis som Cecilia sa, små jobbiga hinder som man måste lära sig acceptera för att kunna ta sig till sitt mål och uppleva den fantastiska känsla som det ger.