You are currently browsing the tag archive for the ‘Självkänsla’ tag.

För några dagar sedan gick vi in i mars månad och som tidigare månader i år så började jag den med en 21-dagars utmaning.

Denna gången blir det en favorit i repris av förra månaden – nämligen en ”jag är bra bok”. Jag skrev för alla dagarna förra månaden men fick inte riktigt in rutinen med att göra det varje kväll så därför kör jag samma utmaning denna månaden. Vill ni läsa mer om vad det är för något så har jag skrivit om det här.

Jag har faktiskt börjat bli riktigt fäst vid att ha en sån här bok. Inte bara för att det alltid är bra att jobba med sin självkänsla och att lära sej att uppskatta allt bra vi faktiskt har i våra liv och som vi ibland tyvärr tar för givet, men också för att jag upplever att man lär känna sej själv bättre. Genom att skriva ner några punkter med vad man gjort under dagen som är bra, några punkter om vad man är tacksam för, vad man behöver hjälp med, och senare (efter några månader) vad man behöver/vill bli bättre på eller förändra, så ökar man medvetenheten om vad man vill i livet och vart man är på väg.

Läs mer här och skapa sedan din egen bok!

20130305-113837.jpg

20130131-213254.jpg

Idag går vi in i Februari och precis som förra månaden har jag tänkt köra en 21-dagarsutmaning!

Den här gången berättar jag för er samtidigt som jag startar så att ni har möjlighet att vara med om ni vill.
Den här gången går utmaningen ut på att ha en ”jag är bra bok” som man ska skriva i varje kväll. Endel kanske tycker att det låter lite fånigt men trots allt så är du, och kommer alltid att vara, det viktigaste i ditt liv.

Syftet med en ”jag är bra bok” är dels att stärka självkänslan. Nu tycker jag i och för sej att min självkänsla är bra, men det är förstås ingen anledning till att inte stärka den ytterligare. Självkänsla är ju precis som kondition något man måste underhålla regelbundet.

Andra syftet med boken är att lära sej, eller att bli bättre på, att uppskatta saker som är lätt att ta för givet. Det kan vara saker som att man är frisk, att man har en kärleksfull familj, att man har tak över huvudet och mat på bordet eller andra små och stora saker man kan glädjas av. Genom att uppskatta saker mer blir man både gladare och positivare – livet blir helt enkelt ännu bättre!

Men hur fungerar det då med den här boken? Jo, varje kväll sätter man sej ned en kort stund och skriver några ord under följande rubriker:

  • Bra
  • Tack
  • Hjälp
  • Under bra skriver man några saker man gjort under dagen som varit bra. Det kan vara allt från små saker som ”gick upp i tid” till större bedrifter.
    Under tack skriver man sånt man varit extra tacksam för under dagen och under hjälp skriver man ner sådant man vill ha hjälp med. Tillexempel ”hjälp mej att acceptera…” ”hjälp mej att våga…” Osv.
    Detta gör att man innan man går och lägger sej alltid kan känna att man gjort bra saker under dagen, att man har saker att vara tacksam för och också välja vad man vill fokusera på den närmsta tiden.

    Efter några månader kan man även lägga till en fjärde rubrik, bättre. Under den kan man skriva ned saker man gjort mindre bra och som man vill förbättra.

    Oavsett hur bra självkänsla man har, hur tacksam man är och hur bra man mår så tror jag att en sådan här bok kan förstärka det ytterligare. Och mår man inte lika bra och kanske har låg självkänsla så tror jag att detta kan vara en bra metod att prova. Dock är ju tanken att man ska göra detta regelbundet och det tar kanske längre tid än 21-dagar för att börja känna någon förändring. Men det är 21-dagar som är mitt tema i år så nu kör jag på det till en början! Vore kul om ni också testade :-)

    20130131-213344.jpg

    På Telenor har vi något som kallas för WIN, Women In Network (men är även öppet för män). WIN är ett nätverk för alla som vill inspireras och utvecklas och titt som tätt anordnar dom inspirationsföreläsningar. Bland annat har kartläsaren Tina Thörner och äventyraren Annelie Pompe (som jag skrivit om innan här) varit där.

    Nu senast hade vi en intern talare, Sanna Westerberg. Hon pratade mycket om mål och inställning och hade många bra poänger och konkreta tips. Mycket som man kanske hört innan men som ändå är värt att upprepas och bli påmind om med jämna mellanrum. En sak som jag tog med mej från den föreläsningen är ”utmana din comfort zone”. Även om det är något jag absolut jobbat mycket med senaste året så var det dags att bli påmind om det lite extra igen kände jag.

    För förra året bestämde jag mej för att bli gruppträningsinstruktör. Jag gick teoriutbildningar på SAFE, jag tränade och tränade för att komma i bra form inför det, jag gick en utbildning på Les Mills i BodyCombat, tränade och övade och övade, spelade in en demo och nådde till sist mitt mål, fick min licens, blev anställd av Sportlife och fick egna fasta klasser! Det var en otroligt grym känsla att vara där! Jag hade nått min mål samtidigt som det kändes som att allt precis började. Hur som helst var hela resan från att ha bestämt mej för att bli instruktör till att bli det full av utmaningar som behövde övervinnas.

    Första dagen på Les Mills-utbildningen fick vi en låt direkt, vi körde igenom passet tillsammans, hade lite teori och sedan fick vi ca 20 min på oss att öva på låten och sedan delade vi upp oss i två grupper för att direkt börja öva att instruera. Tanken var så klart inte att man skulle kunna koreografin redan utan att direkt kastas in i instruktörsrollen. Andra dagen fick vi två nya chanser att instruera för gruppen och då filmades det även. Sedan kollade vi igenom filmerna tillsammans och efter varje persons film stannade vi upp och vår lärare samt alla andra deltagare fick komma med konstruktiv kritik om vad man behövde bli bättre på osv. Allt detta var väldigt nytt för mej och visst är det lite jobbigt att se sej själv på film så där och det är viktigt att man kan ta konstruktiv kritik på rätt sätt och lära sej och bli bättre av det och inte ta det för personligt. Det är något som jag verkligen jobbat/jobbar med under den här resan och hittills tycker jag att det har gått riktigt bra! Jag har sugit åt mej av feedbacken och utvecklats av det. Jag har jobbat för att låta det ge mej energi istället för att känna mej nedslagen av det. Och det har varit många sådana tillfällen, som när jag teamat med personer för att få erfarenhet och feedback, när jag spelade in min demo, när jag sökt jobb och fått instruera och visa vad jag går för innan jag blivit anställd, första gångerna jag hade klasser helt själv osv. Sen har jag så klart även fått väldigt mycket positiv feedback och det suger man ju åt sej av- För det är viktigt att fokusera på både det som man gör bra och det man kan göra bättre! Under den här tiden har jag även gått en Indoor Walking utbildning där vi fick gå fram och instruera till den låt som slumpmässigt spelades när vi väl stod där. 0 sekunders tid för förberedelser med andra ord. Jag har också valt att hålla en Core-klass med bara 15 min varsel utan att någonsin tidigare ha instruerat core eller ha ett färdigt program för det. Alla sådana här utmaningar har varit utanför min comfort zone, jag har varit nervös innan, speciellt inspelningen av min demo, timmarna innan ifrågasatte jag mej själv varför jag utsatte mej själv för det här och varför jag kommit på den dumma idén att bli instruktör, och efter passet var jag världens lyckligaste! 

    Nu när jag börjat landa lite mer i instruktörsrollen och blivit mer bekväm med det kände jag efter Sannas föreläsning att det var dags att kliva lite längre utanför min comfort zone igen. Detta gjorde jag genom att hålla tal på min kusins konfirmation. Blev först väldigt tveksam när min moster frågade mej i bilen på vägen dit men sen tänkte jag, nej nu ska jag göra det här! Och jag var sjukt nervös men det kändes väldigt bra efteråt. Så som det oftas gör när man provar något nytt och klarar det!

    Och på senaste tid har jag börjat inse hur stor skillnad det kan göra och hur mycket man utvecklas av att med jämna mellanrum gå utanför sin comfort zone, bryta sina vardagsmönster och ibland säga ja till saker som det kanske hade varit mer bekvämt att säga nej till. Man får uppleva nya saker, lär sej mer om sej själv, utvecklas, får ännu bättre självförtroende och självkänsla av att lyckas och jag tror att om man håller igång med det kontinuerligt så kommer man komma in i ett väldigt bra flow, det är i alla fall så det känns för mej. Det är spännande och det ger så mycket positiv energi. Det behöver inte vara att prata inför en stor grupp personer eller instruera, utan bara att prova något nytt, något som kittlar nerverna lite!

    Så utmana er själva- gör något ni inte gjort förut, något ni kanske velat men inte vågat, och känn den grymma känslan av att gå utanför er comfort zone!

    Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör sällskap med 6 andra följare