På Telenor har vi något som kallas för WIN, Women In Network (men är även öppet för män). WIN är ett nätverk för alla som vill inspireras och utvecklas och titt som tätt anordnar dom inspirationsföreläsningar. Bland annat har kartläsaren Tina Thörner och äventyraren Annelie Pompe (som jag skrivit om innan här) varit där.

Nu senast hade vi en intern talare, Sanna Westerberg. Hon pratade mycket om mål och inställning och hade många bra poänger och konkreta tips. Mycket som man kanske hört innan men som ändå är värt att upprepas och bli påmind om med jämna mellanrum. En sak som jag tog med mej från den föreläsningen är ”utmana din comfort zone”. Även om det är något jag absolut jobbat mycket med senaste året så var det dags att bli påmind om det lite extra igen kände jag.

För förra året bestämde jag mej för att bli gruppträningsinstruktör. Jag gick teoriutbildningar på SAFE, jag tränade och tränade för att komma i bra form inför det, jag gick en utbildning på Les Mills i BodyCombat, tränade och övade och övade, spelade in en demo och nådde till sist mitt mål, fick min licens, blev anställd av Sportlife och fick egna fasta klasser! Det var en otroligt grym känsla att vara där! Jag hade nått min mål samtidigt som det kändes som att allt precis började. Hur som helst var hela resan från att ha bestämt mej för att bli instruktör till att bli det full av utmaningar som behövde övervinnas.

Första dagen på Les Mills-utbildningen fick vi en låt direkt, vi körde igenom passet tillsammans, hade lite teori och sedan fick vi ca 20 min på oss att öva på låten och sedan delade vi upp oss i två grupper för att direkt börja öva att instruera. Tanken var så klart inte att man skulle kunna koreografin redan utan att direkt kastas in i instruktörsrollen. Andra dagen fick vi två nya chanser att instruera för gruppen och då filmades det även. Sedan kollade vi igenom filmerna tillsammans och efter varje persons film stannade vi upp och vår lärare samt alla andra deltagare fick komma med konstruktiv kritik om vad man behövde bli bättre på osv. Allt detta var väldigt nytt för mej och visst är det lite jobbigt att se sej själv på film så där och det är viktigt att man kan ta konstruktiv kritik på rätt sätt och lära sej och bli bättre av det och inte ta det för personligt. Det är något som jag verkligen jobbat/jobbar med under den här resan och hittills tycker jag att det har gått riktigt bra! Jag har sugit åt mej av feedbacken och utvecklats av det. Jag har jobbat för att låta det ge mej energi istället för att känna mej nedslagen av det. Och det har varit många sådana tillfällen, som när jag teamat med personer för att få erfarenhet och feedback, när jag spelade in min demo, när jag sökt jobb och fått instruera och visa vad jag går för innan jag blivit anställd, första gångerna jag hade klasser helt själv osv. Sen har jag så klart även fått väldigt mycket positiv feedback och det suger man ju åt sej av- För det är viktigt att fokusera på både det som man gör bra och det man kan göra bättre! Under den här tiden har jag även gått en Indoor Walking utbildning där vi fick gå fram och instruera till den låt som slumpmässigt spelades när vi väl stod där. 0 sekunders tid för förberedelser med andra ord. Jag har också valt att hålla en Core-klass med bara 15 min varsel utan att någonsin tidigare ha instruerat core eller ha ett färdigt program för det. Alla sådana här utmaningar har varit utanför min comfort zone, jag har varit nervös innan, speciellt inspelningen av min demo, timmarna innan ifrågasatte jag mej själv varför jag utsatte mej själv för det här och varför jag kommit på den dumma idén att bli instruktör, och efter passet var jag världens lyckligaste! 

Nu när jag börjat landa lite mer i instruktörsrollen och blivit mer bekväm med det kände jag efter Sannas föreläsning att det var dags att kliva lite längre utanför min comfort zone igen. Detta gjorde jag genom att hålla tal på min kusins konfirmation. Blev först väldigt tveksam när min moster frågade mej i bilen på vägen dit men sen tänkte jag, nej nu ska jag göra det här! Och jag var sjukt nervös men det kändes väldigt bra efteråt. Så som det oftas gör när man provar något nytt och klarar det!

Och på senaste tid har jag börjat inse hur stor skillnad det kan göra och hur mycket man utvecklas av att med jämna mellanrum gå utanför sin comfort zone, bryta sina vardagsmönster och ibland säga ja till saker som det kanske hade varit mer bekvämt att säga nej till. Man får uppleva nya saker, lär sej mer om sej själv, utvecklas, får ännu bättre självförtroende och självkänsla av att lyckas och jag tror att om man håller igång med det kontinuerligt så kommer man komma in i ett väldigt bra flow, det är i alla fall så det känns för mej. Det är spännande och det ger så mycket positiv energi. Det behöver inte vara att prata inför en stor grupp personer eller instruera, utan bara att prova något nytt, något som kittlar nerverna lite!

Så utmana er själva- gör något ni inte gjort förut, något ni kanske velat men inte vågat, och känn den grymma känslan av att gå utanför er comfort zone!

Annonser