Det börjar bli lite av en tradition att springa backintervaller på Långholmen lördagar efter min BC-klass. Den här gången var det jag, Erick, Oscar och Kristi som kutade upp och ner för backen tills svetten rann och alla kippade efter luft. Det låter kanske inte så roligt men det är något av det bästa jag vet. Känslan av att pressa sej uppför backen och sedan ladda om och återhämta sej på vägen ner så kroppen är redo att ge 100% tillbaks upp igen. (Jag har redan skrivit om intervallträning och dess fördelar här).

Den här gången ville jag utmana mej själv lite extra så jag sprang färre intervaller än annars (10st) men med en 10kgs väst. Plötsligt blev det mycket tyngre att springa. Det var svårare att få upp farten uppför, mjölksyran kom snabbare och det blev tyngre för coremusklerna att hålla uppe överkroppen. Men när jag väl började få upp farten efter några intervaller var det en grym känsla att känna att kroppen är start nog att klara det även med 10kg extra. Det är också mer tidseffektivt eftersom att man tar ut sej snabbare än om man springer utan väst.

Jag älskar den här lilla traditionen vi har. Det är så kul att springa tillsammans så man kan puscha varandra och se hur alla blir bättre och bättre för varje gång. Det är så motiverande att se alla utmana sej själva och verkligen ge allt! Det ger en härlig energi och träningsglädjen hamnar på topp!

Annonser